Störst?

 
Känner mig störts i världen. Är helt övertygad om att jag väger minst 78kg och att jag nu börjar bli ordentligt fet... Vart tog normalviktig vägen? 
 
Min kropp känns fruktansvärt svullen, överallt.
Ansiktet är sådär runt och knubbigt, men en massa fett under hakan och runt käkbenen. HATAR det. Mina överarmar, mina fötter, mina lår, min rygg, mina höfter, min mage... Allt känns rundat, mjukt och svullet. Vill inte vara fast i den här kroppen. Mina höftben syns snart inte längre och mina axlar är inte sådär vassa längre.
 
Vet inte vad jag ska göra, hur kan mitt utseende vara så viktigt för mig? Har ju aldrig brytt mig om det förut direkt, och bryr mig inte så mycket om kläder, smink, hår osv. Varför kan jag inte ha samma inställning till min vikt?
 
Snällasnällasnälla, ta mig härifrån! Måste äta men vill inte bli större. Har ingen uppfattning överhuvudtaget om hur stor jag är. Känner mig bara störst, fetast, fulast och inte värdig livet. 
 
Försöker intala mig själv att jag inte är tjock. Att jag bara är svullen och att det är normalt när man försöker vänja sin kropp vid mat igen. Försöker också intala mig själv att jag hellre är tjock och lycklig än smal och olycklig. Tror inte jag kommer vara lycklig när jag är tjock, men det vet jag ju ingenting om. Allt jag vet är att jag inte var lycklig med ett BMI under 15 (som jag hade intalat mig själv...).
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

motfrihet.blogg.se

Anonym blogg om en 23årig flicka och hennes förvirrade tankar. Lider av Anorexia, depression och ångest. Det enda jag vet säkert är att jag hatar mitt liv som det är nu och att en förändring måste ske. Helst snart, fort, nu eller igår. Mitt liv väntar på mig och här står jag och velar över kalorier, kroppen, knoppen och kärleken. Mot Frihet NU!

RSS 2.0