Tjock, ful, äcklig, dålig, konstig, fel, fet... Allt känns fan sämst idag. 

 

Idag är en sådan dag då jag inte vill göra någoting. Ingenting är roligt och allt känns helt meningslöst.

Jag försöker rycka upp mig lite och göra något för att tiden ska gå fortare och jag ska slippa alla jobbiga tankar. Men INGET är underhållande och minuterna tickar långsamt fram. Det ända som går riktigt fort idag är tiden mellan måltiderna, på något sätt känns det som de kommer närmare och närmare varandra?

 

Har knappt hunnit sluta vara sådär äckligt full i magen innan det är dags ingen, känns som jag aldrig får vila och koppla av. Mat hela tiden och hela jag är uppsvälld. Min mage står åt alla håll, mina fötter och ben är uppsvällda (eller super feta?) och mitt ansikte är sådär rosigt rött och runt.

Hatar alltihop och vet inte hur länge jag orkar stå ut med det här, när tar det slut? När slutar magen krångla efter man har börjat äta ordentligt? När slutar magen vara svullen? När hinner tankarna ikapp kroppen? När slutar jag hata mig själv och allt jag gör?

 

Tur att MHE kliniken och Mora står och väntar runt hörnet (Ska bara överleva en helg i Göteborg först). Nästa vecka ska jag dit, och jag ser faktiskt fram emot det. Visst känns det läskigt och jobbigt, men jag behöver stöd, pepp och någon som kan berätta för mig vad jag ska göra för att komma vidare. Känns som jag står och trampar på samma ställe, men om jag tänker på det så gör jag STORA framsteg matmässigt varje dag. Utmanar mig nästa hela tiden och mat-biten går bra. Men allt annat känns dåligt... Hjälp?

 

Min psykoterapeut på MHE är bäst. Tycker jätte mycket om henne. Hon känns så ärlig, trygg och kunnig. Jag vill bara att hon ska hålla om mig, berätta för mig att allt kommer att ordna sig och leda mina tankar in på rätt banor. Hoppas vi gör många framsteg nästa vecka.

Men samtidigt är jag självklart livrädd, tänk om hon säger att jag måste börja med mellanmål?! Eller att jag inte behöver börja med mellanmål?

Måste äta mellanmål = mer mat, mer ont i magen, mer ångest, mer illamående

Behöver inte äta mellanmål = för tjock för att behöva gå upp i vikt

 

 

Känns som jag har gått upp minst 10kilo på en månad, att jag är tillbaka på min "normalvikt". Fattar ingenting. Jag äter som en jävla häst, så att jag skulle gå upp så mycket i vikt förvånar mig inte. Men när man läser om viktuppgång (typ ÖVERALLT) så står det att det inte kommer att ske så fort. Jag är inte redo för normalvikt än.

 

Jag har varit dålig på att uppdatera bloggen den senaste veckan, får ta och skärpa till mig. Vill kunna gå tillbaka och se mina framsteg. Kanske det kan få mig till att orka kämpa till mållinjen - en frisk kropp och ett friskt psyke.