Matdagbok
Jag skriver fortfarande matdagbok. Varje dag och allt som passerar min mun skrivs ner i ett numera 60sidor långt Word dokument.
En typisk dag i mat ser ut såhär:
08.30 Frukost
En portion havregrynsgröt, ½ banan, 1 dl mandelmjölk, några russin och kanel.
2,5 skivor lantbröd med 2 tsk jordnötssmör, mjölkfritt smörgåsmargarin, 1 tsk hallonsylt (låg kalori) och salt.
12.40 Lunch
Kidneybönsgryta (57,5g kidneybönor, 57,5g stora vita bönor, 150g krossade tomater, 100g vita bönor i tomatsås, 1/6 gullök, sambal, kryddor), 0,75dl okokt Jasmine ris och ½ dl naturell sojayoghurt.
2 glas kalorifri ananassaft
18.00 Middag
0,75dl Jasmineris med kycklingröra (2 små morötter, en bit paprika, ½ lök, 1 msk kokosflingor, 2 tsk jordnötssmör, 1 dl mandelmjölk, ½ vitlöksklyfta, 100g Veggos ”istället för kyckling” av soja, sambal, curry, salt, svartpeppar)
21.40 kvällsmat
2dl naturell sojayoghurt, stevia, vaniljpulver, 1 dl Frebaco Branflakes müsli, russin och kokos.
Spola tillbaka tiden?
Förlåt om detta triggar. Men ALLT jag vill just nu är att bli smal. Jag orkar inte bry mig om att må bra, vara hälsosam, äta ordentligt, ha en fungerande kropp osv. Jag vill bara känna sylvassa höftben, knotiga axlar, ryggrad och ha ett stort gapp mellan låren.
Ibland hatar jag mig själv för att jag gjorde detta mot mig själv. Jag kämpade som fan för att gå ner i vikt och när jag låg på lägsta möjliga vikt för min kropp så började jag trycka i mig en massa mat okontrollerat. Nu är allt jag ser en stor, svullen, mage.
Vill vara smal OCH frisk. Är det för mycket begärt?
Som tur var vet jag att detta bara är tankar som leder till kännslor som jag kan få bort genom att tänka andra tankar.
Som tur var vet jag att detta bara är tankar som leder till kännslor som jag kan få bort genom att tänka andra tankar.
Just nu har jag med mig mina tankekort vart jag än går, på dem står fina tankar som jag MÅSTE tänka för att orka.
Är detta för mycket begärt?
Uppdatering?
Som vanligt är jag riktigt dålig på att hålla en blogg igång. Det är som mycket annat i mitt liv. Jag blir jätte passionerad, lägger ner en massa tid och en vecka sedan så hittar jag något annat jag intresserar mig för.
Men nu kommer en liten uppdatering!
Kommer inte skriva om allt jag gjort sedan i mars, men en snabbuppdatering blir det.
- Har varit på MHE klinike i Mora 4ggr nu. Det går bra och jag stor trivs. Kliniken är fruktansvärt bra och personalen är väldigt kompetent. Första gången jag var där grät jag och ångesten var total när man behöver ta eget ansvar. Men MHE personalen lät mig ta stegen mot friskhet själv med enbart lite vägvisning, på det sättet har jag blivit stark.
- Gått upp till en NORMAL vikt. Kan inte riktigt förstå det själv. Jag har inte vägt mig sedan i februari, men är säker på att min vikt är ungefär som den var innan jag blev sjuk. Min vikt har även slutat öka och jag står nog ganska stadigt still på en normalvikt.
- Jag har slutat med de flesta av mina mediciner på egen bedrift. Äter numera bara antidepp.
- Min mage är KAOS. Den HATAR mig och visar det ofta. Den är konstans uppsvälld. Den ömmar, krampar, är hård som sten osv. Senast idag fick den mig att må så illa jag jag kräktes (inte med vilje!). Jag har gjort alla tester som går att göra typ och läkarna har INGEN aning om vad det beror på. Senast var jag hos en gynekolog som skulle koll så allt såg bra ut, hon frågade om jag var säker på att jag inte var gravid när hon såg min mage. Skoj. Mitt midjemått är ÖVER 90cm, det räknas som bukfettma. Här kan vi verkligen snacka om en tjock anorektiker!!
- Just nu provar jag att utesluta sojaprodukter i min kost för att se om magen mår bättre. Dag 4 idag, ingen skillnad.
- Jag har flyttat ifrån min och pojkvännen lägenhet och bor nu hemma hos mina föräldrar tillsammans med min pojkvän (där inte mina föräldrar bor dock).
- Jag tar studenten nästa vecka.
- Jag har blivit sjukskriven hela sommaren!
- Jag åker till Turkiet den 8 juni och är där i 4 veckor.
Det var nog allt. På ett sätt har jag kommit fruktansvärt långt sedan jag skrev sist i bloggen. Jag trodde aldrig att jag skulle komma såhär långt på så kort tid! Det är läskigt samtidigt som jag har SÅ långt kvar. Ångesten kravlar innanför huden och jag vill bara klösa sönder mig själv.
Normalviktig men HATAR min kropp. Hur ska jag någonsin kunna acceptera den?
Kram på er!
